Höll min första presentation på engelska i skolan idag. Inte riktigt så stort som det låter, det var ett mindre grupparbete i kursen "Regenerating Places" där jag och två andra redovisade vårt lilla projekt idag, så blev inte överdrivet många minuters snackade för mig, men tillräckligt för att man skulle vara lite lätt nervös innan. Men det gick bra, inga större incidenter att rapportera! Skönt att vara klar med det, nu kan man "bara" rikta in sig på uppsatserna som ska in i de olika kurserna, varav två ska vara klara innan julledigheten. Full fart!
I övrigt är det ganska lugnt, drog som sagt på mig feber i lördags kväll, vilket höll i sig hela söndagen men gav sig av natten till måndag, vilket jag fick ganska tydligt bekräftat av att sängen var blött av svett när jag vaknade på morgonen. Jag har dock en lättare förkylning som hänger kvar än, just nu främst i form av täppt näsa, men i övrigt är det inga konstigheter.
Funderar för övrigt på att klippa mig, börjar känna mig lite långhårig och av en slump fick jag för någon vecka sedan en kupong med halva priset-erbjudande på en salong inne i stan. Kanske blir av imorgon eftermiddag så man ser aningen anständig ut när Johan och Maggan anländer på torsdag!
onsdag 30 november 2011
söndag 27 november 2011
En lördag i York
Det finns flera sätt att fira först advent på. Till exempel kan man tända ljus och krydda frukosten med citrusfrukter och pepparkakor, eller så kan man ha feber i ett land där ingen vet vad advent är. Drog på mig feber igår kväll på hemresan från York, är dock inte så farligt idag men tillräckligt för att man ska tappa fokus från plugget, vilket jag känner att jag inte har tid med. Förhoppningsvis ger det med sig snart!
Igår bar det alltså av till York, två timmars bussfärd söder om Newcastle. York grundades redan år 71 e.Kr. av romarna och är ungefär lika stort som Uppsala, där de mest berömda sevärdheterna är slottet, kyrkan och stadsmuren (samt den pittoreska gamla stadskärnan).
Denna helg pågår en julmarknad i York, vilket gjorde att det var galet mycket folk överallt i centrum. Själva marknaden (första bilden) måste jag säga var lite överskattad, både i storlek och innehåll, men den vackra stadsmiljön räddade helhetsintrycket.
Vi tog även en titt innanför dörrarna på York Minster, som katedralen heter, men ville man gå hela vägen in var man tvungen att betala, vilket vi inte kände för. Lyckades ändå få helt okej bilder av den vackra insidan!
Efter att ha trängts med folk på gator och torg vilade vi benen på ett café, men när vi kom ut hade solskenet ersatts med mörka moln och kyliga vindar. Vi tog en promenad längs den gamla stadsmuren (första bilden nedanför) bort mot bussen, då det började bli dags att dra sig hemåt (började även bli frusen och lite hängig, vilket senare visade sig vara feber). På sista bilden ses Clifford's Tower, som är York Castle's gamla slottskärna.
En trevlig utflykt, även om det såklart är tråkigt att bli sjuk på kuppen. Men men, det händer väl alla förr eller senare, bara att kämpa på!
Igår bar det alltså av till York, två timmars bussfärd söder om Newcastle. York grundades redan år 71 e.Kr. av romarna och är ungefär lika stort som Uppsala, där de mest berömda sevärdheterna är slottet, kyrkan och stadsmuren (samt den pittoreska gamla stadskärnan).
Denna helg pågår en julmarknad i York, vilket gjorde att det var galet mycket folk överallt i centrum. Själva marknaden (första bilden) måste jag säga var lite överskattad, både i storlek och innehåll, men den vackra stadsmiljön räddade helhetsintrycket.
Vi tog även en titt innanför dörrarna på York Minster, som katedralen heter, men ville man gå hela vägen in var man tvungen att betala, vilket vi inte kände för. Lyckades ändå få helt okej bilder av den vackra insidan!
Efter att ha trängts med folk på gator och torg vilade vi benen på ett café, men när vi kom ut hade solskenet ersatts med mörka moln och kyliga vindar. Vi tog en promenad längs den gamla stadsmuren (första bilden nedanför) bort mot bussen, då det började bli dags att dra sig hemåt (började även bli frusen och lite hängig, vilket senare visade sig vara feber). På sista bilden ses Clifford's Tower, som är York Castle's gamla slottskärna.
En trevlig utflykt, även om det såklart är tråkigt att bli sjuk på kuppen. Men men, det händer väl alla förr eller senare, bara att kämpa på!
fredag 25 november 2011
Fredagsrapport
Fredag, då är det dags för fredagsmys! Eller? Vi får se hur det blir med det, jag ska bege mig till biblioteket om en liten stund för att få lite pluggande gjort, sedan ryktas det om att eventuellt ta en öl eller två ikväll. Välbehövligt, det var ett tag sen sist!
----------------
Imorgon bär det för övrigt av till York, två timmars bussfärd söder om Newcastle. York är en berömd och vacker gammal stad med en gammal stadskärna, en stor katedral och en del annat intressant, men en av huvudanledningarna att resan arrangeras nu är för den stora julmarknad som hålls denna helg. Förhoppningsvis kan man hitta lite smått och gott där, julshoppingen har inte tagit sådär överdrivet mycket fart hos mig än.
(För övrigt finns det ett vikingamuseum i York, eller Jorvik som vi nordbor kallade det på den tiden, eftersom vikingarna härjade mycket i den delen av England. Man undrar ju dock: varför finns det vikingamuseum i York, men inte i Stockholm?)
----------------
Imorgon bär det för övrigt av till York, två timmars bussfärd söder om Newcastle. York är en berömd och vacker gammal stad med en gammal stadskärna, en stor katedral och en del annat intressant, men en av huvudanledningarna att resan arrangeras nu är för den stora julmarknad som hålls denna helg. Förhoppningsvis kan man hitta lite smått och gott där, julshoppingen har inte tagit sådär överdrivet mycket fart hos mig än.
(För övrigt finns det ett vikingamuseum i York, eller Jorvik som vi nordbor kallade det på den tiden, eftersom vikingarna härjade mycket i den delen av England. Man undrar ju dock: varför finns det vikingamuseum i York, men inte i Stockholm?)
York
tisdag 22 november 2011
Allting börjar hemifrån
Ni vet ju sedan tidigare hur mitt rum ser ut, men resten av lägenheten har gissningsvis varit lite av ett mysterium för er. Fram till nu! Så, här får ni lite bilder hur det egentligen ser ut inne i lägenhet 21D på Ricky Road.
Det vackra "vardagsrummet". Eller ja... väntrummet, snarare. Hörde att det var inne med minimalistisk inredning, så vi kör på det tills vidare.
Vattenklosetten med tillhörande anordningar, där allt går i brittisk stil. Duschen har ett eget rum intill, vilket är praktiskt.
---------------------
För övrigt så känner jag mig som den enda personen i Newcastle som tar mig med egen påse när jag går och handlar. Britterna är väldigt generösa med plastpåsar (som kassapersonalen själva packar i dina varor i), men eftersom jag redan har drygt ett dussin påsar hemma känns det dumt att ta en ny varje gång. Kvinnan i kassan konstaterade förvånat "Oh, re-using!" när jag tog fram min egen påse idag, verkar inte vara standard här. Men man lär ju leva som man lär när man läser kurser om hållbar utveckling...
---------------------
Som ni kanske noterat så är vi iallafall duktiga på att hålla rent i lägenheten, vilket är bra - alla i lägenheten (tre kineser, en bulgar och en botswanier + jag) städar alltid upp sin egen röra i köket, vilket såklart är positivt. Dock är det någon eller några som brukar öppna köksfönstret vid matlagningen, vilket jag alltid stänger på kvällen när jag tar min nattmacka. Ler dock lite för mig själv när jag tänker att jag säkerligen ärvt det draget från gammelfarfar, man lär ju tänka på värmekostnaden!
Här har vi det triangelformade köket. Det är fräscht och allt fungerar, så jag ska absolut inte klaga, men som ni ser så är vi sex personer som delar på ett kylskåp modell mindre (under mikrovågsugnen). Lite allmänt tajt med utrymme, men finns det hjärterum...
---------------------
För övrigt så känner jag mig som den enda personen i Newcastle som tar mig med egen påse när jag går och handlar. Britterna är väldigt generösa med plastpåsar (som kassapersonalen själva packar i dina varor i), men eftersom jag redan har drygt ett dussin påsar hemma känns det dumt att ta en ny varje gång. Kvinnan i kassan konstaterade förvånat "Oh, re-using!" när jag tog fram min egen påse idag, verkar inte vara standard här. Men man lär ju leva som man lär när man läser kurser om hållbar utveckling...
---------------------
Som ni kanske noterat så är vi iallafall duktiga på att hålla rent i lägenheten, vilket är bra - alla i lägenheten (tre kineser, en bulgar och en botswanier + jag) städar alltid upp sin egen röra i köket, vilket såklart är positivt. Dock är det någon eller några som brukar öppna köksfönstret vid matlagningen, vilket jag alltid stänger på kvällen när jag tar min nattmacka. Ler dock lite för mig själv när jag tänker att jag säkerligen ärvt det draget från gammelfarfar, man lär ju tänka på värmekostnaden!
lördag 19 november 2011
Durham Lumiere Festival
Ursäktar det sena inlägget, har haft lite fullt upp så bloggen har inte varit prio ett sen sist. Ifall någon trott något annat kan jag iallafall upplysa om att RHCP-konserten i Sheffield var fantastiskt bra, sitter bara och väntar nu på att de ska släppa info om spelning i Sverige i sommar då de kommer turnera i Europa igen.
-----------------------
Igår kväll åkte jag och gänget till Durham, där man denna helg arrangerar Lumiere Festival, där man på kvällstid med hjälp av konstverk och ljusprojektioner förvandlar centrum till... tja, en lite häftigare plats. Mest storslaget var ljusspelet (med tillhörande ljud och musik) där man använde katedralen som enorm projektorduk (jag hade inte tillgång till något stativ så bildernas kvalitet varierar).
Olika sorters lysande konstverk var utplacerade på andra platser i staden och längs floden. Det var oerhört mycket människor på plats, så det tog tid att ta sig runt då gångvägen längs floden i princip var en stor kö. Men det var väldigt vackert!
De häftigaste konstverken var dock den stora "snöglob" man byggt upp runt en staty mitt på torget (med texten "I love Durham" i neon), samt ett konstgjort vattenfall på en bro som skiftade färg.
Något för syrran att arrangera i Kristianstad...?
-----------------------
Igår kväll åkte jag och gänget till Durham, där man denna helg arrangerar Lumiere Festival, där man på kvällstid med hjälp av konstverk och ljusprojektioner förvandlar centrum till... tja, en lite häftigare plats. Mest storslaget var ljusspelet (med tillhörande ljud och musik) där man använde katedralen som enorm projektorduk (jag hade inte tillgång till något stativ så bildernas kvalitet varierar).
Olika sorters lysande konstverk var utplacerade på andra platser i staden och längs floden. Det var oerhört mycket människor på plats, så det tog tid att ta sig runt då gångvägen längs floden i princip var en stor kö. Men det var väldigt vackert!
De häftigaste konstverken var dock den stora "snöglob" man byggt upp runt en staty mitt på torget (med texten "I love Durham" i neon), samt ett konstgjort vattenfall på en bro som skiftade färg.
Något för syrran att arrangera i Kristianstad...?
torsdag 17 november 2011
I'm motivated by the lack of doubt
Vi spelade alltså match igår igen mot serieledarna i vår division, Roman Villa, denna gång spelade vi dock i det mer närbelägna Longbenton dit man kan ta tunnelbanan på tio-femton minuter. Vi inledde matchen lite segt och precis som i förra matchen tog motståndarna ganska tidigt ledningen, denna gång lite mer slumpmässigt när ett inlägg utifrån kanten blev längre än planerat, varpå det seglade över vår målvakt Freddie och in i mål. Shit happens. Vi spelade dock upp oss mot slutet av halvleken och kunde också kvittera efter ett tungt distansskott av Ollie som satt perfekt nere vid målvaktens högra stolpe. Vi hade dock bud på mer där Jamie hade två frilägen, men det ena lyckades målisen få fingertopparna på, det andra blev vi avblåsta efter en något tveksam hands-situation när målvakten rensat bollen på Jamies arm. Nåväl, 1-1 i paus. Andra halvlek var jämn, Roman Villa tilläts dock inga jättechanser av vårt försvar som var riktigt bra idag. Jag klev återigen in på vänsterkanten i slutet av matchen, dagens facit: Avslut: 0; Frisparkar för: 1 (knuff i ryggen vid nick); Frisparkar mot: 0.
Vi gjorde alltså en riktigt bra match och var absolut inte det sämre laget, därför var det en riktig kalldusch när motståndarna i matchens sista anfall fick en straff, även om själva situationen inte var något att diskutera (misslyckad glidtackling). Så matchen slutade såklart 1-2, väldigt bittert då vi tappade mark i toppstriden, en poäng hade varit klart godkänt här. Men sånt är livet, ny match nästa vecka.
------------------------------
Om cirka tre timmar drar jag till Sheffield, och halv åtta ikväll spelar Red Hot Chili Peppers på Motorpoint Arena. Fina grejer! Oklart dock om jag tar med mig någon kamera, vill resa så lätt som möjligt då det inte finns några garderobsmöjligheter i arenan, dessutom lär jag inte hinna med någon utförlig sightseeing i Sheffield heller. Men det är ju inte därför jag åker dit heller!
Vi gjorde alltså en riktigt bra match och var absolut inte det sämre laget, därför var det en riktig kalldusch när motståndarna i matchens sista anfall fick en straff, även om själva situationen inte var något att diskutera (misslyckad glidtackling). Så matchen slutade såklart 1-2, väldigt bittert då vi tappade mark i toppstriden, en poäng hade varit klart godkänt här. Men sånt är livet, ny match nästa vecka.
------------------------------
Om cirka tre timmar drar jag till Sheffield, och halv åtta ikväll spelar Red Hot Chili Peppers på Motorpoint Arena. Fina grejer! Oklart dock om jag tar med mig någon kamera, vill resa så lätt som möjligt då det inte finns några garderobsmöjligheter i arenan, dessutom lär jag inte hinna med någon utförlig sightseeing i Sheffield heller. Men det är ju inte därför jag åker dit heller!
Den har spelats två gånger på turnén hittills, kan man hoppas på en tredje ikväll?
tisdag 15 november 2011
Bussbetraktelser
Ikväll är det dags för Sverige att ta sig an England på Wembley, väldigt bra tajming av Svenska Fotbollförbundet att välja brittiskt motstånd nu när jag är här. Hoppas bara det blir roligare än senaste mot Danmark... vi blir iallafall ett litet gäng svenskar som ska se matchen på en pub vid campus, skitsamma att det bara är en träningsmatch!
-----------------
När vi ändå är inne på fotboll så är det dags för match igen på onsdag för mitt gäng, denna kamp lär bli tuffare då det är serieledarna Roman Villa som står för motståndet. Bring it on!
-----------------
Apropå fotboll, men lite mer indirekt, så har jag tips på två saker som britterna skulle kunna bli betydligt bättre på: Sätta upp gatskyltar, samt ha elektroniska skyltar i sina bussar som visar vilken hållplats som väntar. Detta blev väldigt tydligt för mig i söndags kväll när jag skulle till fotbollsträningen på Westgate Sports Center - i vanliga fall brukar jag dela taxi dit med en kille i laget som bor i samma kvarter som mig (brukar kosta 4,50 pund dit, taxi är väldigt billigt här), men eftersom Matt, som han heter, inte kunde vara med i söndags bestämde jag mig för att spara någon krona och utforska kollektivtrafiken istället. Jag kollade upp på nätet vilka bussar som passerar sportcentret, och jag var tvungen att promenera omkring 1½ km västerut från mitt hus för att komma till närmaste hållplats där min busslinje gick.
Nåja, inga problem tänkte jag, tog min väska och traskade genom parken och in i området Leazes. Problemet var bara att jag svängde vänster en gata för tidigt, vilket ledde till att jag kom fel och irrade omkring i jakt på "min" busshållplats. Det tog tio-femton minuter innan jag hittade på rätt gata (vilket skulle gått oerhört mycket fortare om man kunde sätta upp gatskyltar i korsningarna, hur svårt ska det vara?), och då hade jag såklart missat bussen jag kollat in, men som tur var dröjde det inte många minuter innan en annan buss i samma riktning dök upp i den dimmiga kvällen. Jag hoppade på, men problemet som dök upp denna gång var att jag inte visste exakt när jag skulle av eftersom man inte får någon information på bussen vad nästa hållplats heter (I Sverige är ju i princip all kollektivtrafik utrustad med digitala skyltar ombord som informerar om nästa hållplats, vilket är oerhört praktiskt). Detta fenomen har dock inte nått över Nordsjön än, men när bussen efter ett litet tag svängde av huvudleden förstod jag att jag åkt för långt, så jag plingade på stoppknappen, hoppade av och började gå i samma riktning som jag kommit från. Som tur var befann jag mig då bara fem-sexhundra meter från sportcentret och jag var bara tio minuter sen, så det kunde ha varit värre.
Summa summarum: Kollektivtrafikplanerarna i England förutsätter att du känner till sträckan du ska åka, så räkna inte med att skyltningen ger dig någon hjälp. Dock kan det vara smart att be chauffören stanna på den hållplats där du ska av (vilket faktiskt var fallet här, dock fattade jag inte exakt när jag skulle av eftersom bussen stannade på varenda hållplats, och dimman gjorde att jag inte kunde se sporthallen från bussfönstret). Men, som de säger, man lär sig av sina misstag! Nästa gång vet jag exakt vart jag ska - såvida det inte blir taxi istället...
-----------------
När vi ändå är inne på fotboll så är det dags för match igen på onsdag för mitt gäng, denna kamp lär bli tuffare då det är serieledarna Roman Villa som står för motståndet. Bring it on!
-----------------
Apropå fotboll, men lite mer indirekt, så har jag tips på två saker som britterna skulle kunna bli betydligt bättre på: Sätta upp gatskyltar, samt ha elektroniska skyltar i sina bussar som visar vilken hållplats som väntar. Detta blev väldigt tydligt för mig i söndags kväll när jag skulle till fotbollsträningen på Westgate Sports Center - i vanliga fall brukar jag dela taxi dit med en kille i laget som bor i samma kvarter som mig (brukar kosta 4,50 pund dit, taxi är väldigt billigt här), men eftersom Matt, som han heter, inte kunde vara med i söndags bestämde jag mig för att spara någon krona och utforska kollektivtrafiken istället. Jag kollade upp på nätet vilka bussar som passerar sportcentret, och jag var tvungen att promenera omkring 1½ km västerut från mitt hus för att komma till närmaste hållplats där min busslinje gick.
Nåja, inga problem tänkte jag, tog min väska och traskade genom parken och in i området Leazes. Problemet var bara att jag svängde vänster en gata för tidigt, vilket ledde till att jag kom fel och irrade omkring i jakt på "min" busshållplats. Det tog tio-femton minuter innan jag hittade på rätt gata (vilket skulle gått oerhört mycket fortare om man kunde sätta upp gatskyltar i korsningarna, hur svårt ska det vara?), och då hade jag såklart missat bussen jag kollat in, men som tur var dröjde det inte många minuter innan en annan buss i samma riktning dök upp i den dimmiga kvällen. Jag hoppade på, men problemet som dök upp denna gång var att jag inte visste exakt när jag skulle av eftersom man inte får någon information på bussen vad nästa hållplats heter (I Sverige är ju i princip all kollektivtrafik utrustad med digitala skyltar ombord som informerar om nästa hållplats, vilket är oerhört praktiskt). Detta fenomen har dock inte nått över Nordsjön än, men när bussen efter ett litet tag svängde av huvudleden förstod jag att jag åkt för långt, så jag plingade på stoppknappen, hoppade av och började gå i samma riktning som jag kommit från. Som tur var befann jag mig då bara fem-sexhundra meter från sportcentret och jag var bara tio minuter sen, så det kunde ha varit värre.
Summa summarum: Kollektivtrafikplanerarna i England förutsätter att du känner till sträckan du ska åka, så räkna inte med att skyltningen ger dig någon hjälp. Dock kan det vara smart att be chauffören stanna på den hållplats där du ska av (vilket faktiskt var fallet här, dock fattade jag inte exakt när jag skulle av eftersom bussen stannade på varenda hållplats, och dimman gjorde att jag inte kunde se sporthallen från bussfönstret). Men, som de säger, man lär sig av sina misstag! Nästa gång vet jag exakt vart jag ska - såvida det inte blir taxi istället...
Du må se flashig och modern ut, men du lurar ingen...
lördag 12 november 2011
Solig lördag
Solen sken och luften var varm idag, så jag tog en tur ner på stan för att uträtta lite ärenden och passade även på att ta lite bilder. Jag insåg att jag mest använt kameran när jag varit iväg på utflykter utanför stan, så här får ni se lite mer av hur Newcastle ser ut.
På första bilden ser ni mitt hus, Owen Court. Tvärs över gatan ligger Leazes Park med en damm som är väldigt populär bland alla sorters sjöfåglar. Svanar, änder, måsar, sothöns, ankor... i bakgrunden tronar St James' Park.
St James' Park, som häromdagen officiellt döptes om till Sports Direct Arena. Newcastle Uniteds ägare Mike Ashley vet verkligen hur man gör sig opopulär bland supportrarna... Till höger puben The Strawberry.
Juldekorationerna har kommit upp på stan, här på Grainger Street. Till höger Grey's Monument, stadens inofficiella mittpunkt som hedrar den f.d. premiärministern Earl Grey (som också gav upphov till tesorten med samma namn).
Northumberland Street, Newcastles svar på Drottninggatan där de flesta butiker finns (notera Clas Ohlson till höger!). Varuhuset Fenwick har även kostat på sig en ordentlig julskyltning.
Newcastles stadshus. Inte omöjligt att det inspirerats av Tre Kronor, eller...? Till höger: Haymarket, den tunnelbanestation som ligger närmast universitetet (och min lägenhet, ca 10 min promenad bort).
Så, nu har ni sett lite mer av min närmaste omgivning! Nu får det bli pizza till middag, det är ju ändå lördag...
Så, nu har ni sett lite mer av min närmaste omgivning! Nu får det bli pizza till middag, det är ju ändå lördag...
torsdag 10 november 2011
Matchrapport
Gjorde min debut i tävlingssammanhang för Brown Magic igår, dock inte som målvakt som jag tidigare varit mest inne på. Men vi tar det från början, matchen spelades på sportfältet Close House - ett ganska ironiskt namn då fältet ligger granne med en golfbana cirka 20-25 minuters bilresa utanför centrala Newcastle. Eftersom det i princip inte förekommer någon kollektivtrafik ute på vischan löstes transporten med att hyra en 16-sitsbuss, vilket bara blev fem pund per person. Nåväl, dagens motstånd var Shagther Senseless (yes, många finurliga lagnamn i studentserierna), och jag och tre andra nya killar började matchen på bänken. Vi gjorde ingen jättebra första halvlek, motståndarna fick lite för enkelt nicka in ledningsbollen men vi lyckades kvittera strax innan halvtid när Ollie löpte sig fri och kunde runda målvakten för att sedan lägga in bollen. I början av andra halvlek gjorde motståndarna 1-2, men vi tog tag i spelet och blev bättre efterhand som klockan gick. I cirka den sjuttionde minuten var det dags för mig att göra entré, gick in som vänstermittfältare vilket kändes som en lämplig position för min vänsterfot. Gjorde inga större missar, hade ett skott på mål men tyvärr i högerfotsläge så målvakten hade inga problem med det. Som sagt, vi pressade på bra i slutet och med två-tre minuter kvar av matchen kom utdelningen när A.J. efter ett inlägg vann en höjdduell med målvakten, varpå Eddy kunde nicka in 2-2 i öppet mål, vilket också blev slutresultatet. Inte helt orättvist med oavgjort får jag nog säga.
Riktigt kul att äntligen vara med "på riktigt", även om jag från en början hade tänkt mig att lira som målvakt. Dock har jag lirat en hel del som utespelare på våra söndagsträningar och insett att även det är väldigt kul, dessutom är det ganska stor skillnad att vara målvakt på fem/sjumanna (där jag oftast lirat tidigare) jämfört med elvamanna, där det är en klar fördel att vara lång för att klara luftspelet. Eftersom vi redan har en bra målvakt så känns det bättre för laget lira ute på planen, vilket gick bättre än förväntat, även om jag kände att konditionen alltid kan förbättras en aning.
(Ni kan följa vår framfart i serien här! De två bästa lagen i serien avancerar till andradivisionen)
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Efter matchen var jag och övriga internationella gänget inbjudna på vietnamesisk afton hemma hos Anke och Kristin i Fenham. Jag har aldrig ätit vietnamesiskt, men det var väldigt gott och lyckat (vi ansvarade för matlagningen själva, jag bidrog dock mest med att köpa lämpligt asiatiskt öl)! Efter det blev det lite halvspontan utgång då Erasmus hade en pub/klubbrunda med gratis inträde på ställena, vilket var värt att prova. Gratis är ju, som bekant, gott!
Riktigt kul att äntligen vara med "på riktigt", även om jag från en början hade tänkt mig att lira som målvakt. Dock har jag lirat en hel del som utespelare på våra söndagsträningar och insett att även det är väldigt kul, dessutom är det ganska stor skillnad att vara målvakt på fem/sjumanna (där jag oftast lirat tidigare) jämfört med elvamanna, där det är en klar fördel att vara lång för att klara luftspelet. Eftersom vi redan har en bra målvakt så känns det bättre för laget lira ute på planen, vilket gick bättre än förväntat, även om jag kände att konditionen alltid kan förbättras en aning.
(Ni kan följa vår framfart i serien här! De två bästa lagen i serien avancerar till andradivisionen)
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Efter matchen var jag och övriga internationella gänget inbjudna på vietnamesisk afton hemma hos Anke och Kristin i Fenham. Jag har aldrig ätit vietnamesiskt, men det var väldigt gott och lyckat (vi ansvarade för matlagningen själva, jag bidrog dock mest med att köpa lämpligt asiatiskt öl)! Efter det blev det lite halvspontan utgång då Erasmus hade en pub/klubbrunda med gratis inträde på ställena, vilket var värt att prova. Gratis är ju, som bekant, gott!
tisdag 8 november 2011
Chelsea Dagger
För ovanlighetens skull ett tisdagsinlägg, slumpen har tidigare gjort så att onsdagar blivit bloggdag... Idag har varit en högst vanlig dag, föreläsning 10-12 och 15-17 med biblioteksplugg däremellan och gym direkt efter andra föreläsningen. Som jag tidigare sagt är det oerhört skönt att bo så nära gymmet, men det är mindre kul att det ofta är så sjukt mycket folk där, man tappar lusten lite när i princip alla maskiner och bänkar är upptagna. Jag antar att jag får bli lite slugare och smita dit på dagtid när de flesta förhoppningsvis är i plugget.
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Morgondagen bjuder på en föreläsning klockan nio, sedan är det dags för match med grabbarna klockan två. Blir premiär för min del, om det nu blir av vill säga - förra veckans match blev inställd eftersom motståndarna inte fått ihop tillräckligt många spelare. Man får ta det lite som det kommer här!
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Malmö lyckades bryta trenden ikväll, 3-1 mot Leksand sitter alltid fint! Dessutom hyllades Pekka Lindmark inför matchen med att få sin tröja nummer 1 hissad till taket i Malmö Arena. Helt rätt!
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
På tal om fotboll så släpptes biljetterna till Newcastle - Chelsea den 3 december igår, och jag var snabb att hugga tre stycken - jag får nämligen finbesök den helgen i form av mina vänner/kommunkollegor Johan och Maggan som tar en tur över till Skottland och England då! Riktigt kul, förhoppningsvis blir det en helt okej match också!
Avslutar kvällen med en låt som binder ihop både Chelsea och Malmö, då refrängen till denna spelas i arenan varje gång rödhökarna gör mål. Forza MIF!
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Morgondagen bjuder på en föreläsning klockan nio, sedan är det dags för match med grabbarna klockan två. Blir premiär för min del, om det nu blir av vill säga - förra veckans match blev inställd eftersom motståndarna inte fått ihop tillräckligt många spelare. Man får ta det lite som det kommer här!
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Malmö lyckades bryta trenden ikväll, 3-1 mot Leksand sitter alltid fint! Dessutom hyllades Pekka Lindmark inför matchen med att få sin tröja nummer 1 hissad till taket i Malmö Arena. Helt rätt!
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
På tal om fotboll så släpptes biljetterna till Newcastle - Chelsea den 3 december igår, och jag var snabb att hugga tre stycken - jag får nämligen finbesök den helgen i form av mina vänner/kommunkollegor Johan och Maggan som tar en tur över till Skottland och England då! Riktigt kul, förhoppningsvis blir det en helt okej match också!
Avslutar kvällen med en låt som binder ihop både Chelsea och Malmö, då refrängen till denna spelas i arenan varje gång rödhökarna gör mål. Forza MIF!
söndag 6 november 2011
Remember remember the fifth of November
Idag firas Bonfire Night, också känd som Guy Fawkes Night, en slags brittisk variant av Valborgsmässoafton där man tänder eldar och skjuter fyrverkerier. Detta sker dock under kvällstid, så dagen utnyttjade jag och gänget (Koen, Anthony, Linda och Daan) med att åka på utflykt till den gamla universitetsstaden Durham cirka tre mil söder om Newcastle.
Vi tog bussen söderut, men på vägen hoppade vi av vid The Angel of the North, som är en 20 meter hög och 54 meter bred stålstaty belägen på en kulle i Newcastles södra förorter. Ängeln byggdes 1998 och har sedan dess blivit en av de mest kända symbolerna för Newcastle (ni kommer väl ihåg att klicka på bilderna för full storlek?).
Sedan bar det alltså av till Durham, en ganska liten men gammal stad med cirka 30,000 invånare. Staden är mest känd för sin stora och vackra katedral, sitt slott och universitetet, som av de flesta anses vara det mest prestigefyllda i England efter Oxford och Cambridge.
Katedralen, som ses tillsammans med floden Wear på bilden ovan, skulle jag utan problem kunna tillägna ett helt blogginlägg. Den stod klar år 1133 (men har som de flesta andra stora kyrkor byggs till successivt under århundradenas lopp), är 143 meter lång invändigt och har tre torn varav det högsta mäter 66 meter.
Invändigt var katedralen oerhört storslagen, men fotoförbud rådde så det blev inga bilder där. Däremot känner ni kanske igen arkaden och innergården på bild två och tre ovan, där några scener i första Harry Potter-filmen spelats in (oavsett vart man åker i norra England/Skottland så träffar man på Harry-referenser!). Till min glädje upptäckte jag att det var möjligt att gå upp i det 66 meter höga huvudtornet, så jag och Daan trotsade de fem pund och 325 trappsteg som krävdes för att avnjuta utsikten uppifrån taket på tornet!
Utsikten var storslagen, i horisonten i norr skymtade Newcastles högsta byggnader inklusive St James' Park, medan det höstvackra Durham med sina gröna gräsmattor och gulgrönröda träd låg rakt nedanför oss. På bild nummer två ovanför ses Durham Castle där stadens universitetet håller till.
Något mörbultade i benen avslutade vi dagen i Durham med caféhäng och en promenad längs floden Wear, som bjöd på riktiga vykortsmotiv med det lugna vattnet och de färgglada träden. Min kamera gör inte färgerna rättvisa, men försöker så gott den kan:
Durham var oerhört vackert, och denna femte november blir helt klart något att minnas. Men för att återbinda till inledningen i inlägget, gällande Bonfire Night, så begav vi oss även till Ouseborn Park här i Newcastle när vi kom hem för att kolla in det vackra fyrverkeri som erbjöds, dock hade man ingen brasa där vilket var lite synd. Men dagen i övrigt vägde helt klart upp det lilla minustecknet!
Vi tog bussen söderut, men på vägen hoppade vi av vid The Angel of the North, som är en 20 meter hög och 54 meter bred stålstaty belägen på en kulle i Newcastles södra förorter. Ängeln byggdes 1998 och har sedan dess blivit en av de mest kända symbolerna för Newcastle (ni kommer väl ihåg att klicka på bilderna för full storlek?).
Sedan bar det alltså av till Durham, en ganska liten men gammal stad med cirka 30,000 invånare. Staden är mest känd för sin stora och vackra katedral, sitt slott och universitetet, som av de flesta anses vara det mest prestigefyllda i England efter Oxford och Cambridge.
Katedralen, som ses tillsammans med floden Wear på bilden ovan, skulle jag utan problem kunna tillägna ett helt blogginlägg. Den stod klar år 1133 (men har som de flesta andra stora kyrkor byggs till successivt under århundradenas lopp), är 143 meter lång invändigt och har tre torn varav det högsta mäter 66 meter.
Invändigt var katedralen oerhört storslagen, men fotoförbud rådde så det blev inga bilder där. Däremot känner ni kanske igen arkaden och innergården på bild två och tre ovan, där några scener i första Harry Potter-filmen spelats in (oavsett vart man åker i norra England/Skottland så träffar man på Harry-referenser!). Till min glädje upptäckte jag att det var möjligt att gå upp i det 66 meter höga huvudtornet, så jag och Daan trotsade de fem pund och 325 trappsteg som krävdes för att avnjuta utsikten uppifrån taket på tornet!
Utsikten var storslagen, i horisonten i norr skymtade Newcastles högsta byggnader inklusive St James' Park, medan det höstvackra Durham med sina gröna gräsmattor och gulgrönröda träd låg rakt nedanför oss. På bild nummer två ovanför ses Durham Castle där stadens universitetet håller till.
Något mörbultade i benen avslutade vi dagen i Durham med caféhäng och en promenad längs floden Wear, som bjöd på riktiga vykortsmotiv med det lugna vattnet och de färgglada träden. Min kamera gör inte färgerna rättvisa, men försöker så gott den kan:
Durham var oerhört vackert, och denna femte november blir helt klart något att minnas. Men för att återbinda till inledningen i inlägget, gällande Bonfire Night, så begav vi oss även till Ouseborn Park här i Newcastle när vi kom hem för att kolla in det vackra fyrverkeri som erbjöds, dock hade man ingen brasa där vilket var lite synd. Men dagen i övrigt vägde helt klart upp det lilla minustecknet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)