Sista dagen

Så sitter man här, dagen innan återfärd till Sverige och undrar var tiden tagit vägen. Det känns som det var alldeles nyss man landade helt ensam i Newcastle, utan att känna en själ, undrandes vad det var för ett råtthål till studentbostad man hamnat i. Men man anpassar sig till allt, jag har trivts väldigt bra här på Ricky Road och under min vistelse har jag träffat nya vänner från hela världen som verkligen breddat mina vyer. Summerat kan man säga att jag inte en enda gång ångrat att jag drog utomlands ett år, och jag är glad att jag min tanke "Tja, varför inte?" efter informationsmötet för ett och ett halvt år sen på KTH faktiskt ledde till att jag gjorde slag i saken och åkte. Och bäst av allt, äntligen fick jag ett favoritlag i England också. TOON TOON!

Bortsett från mina vänner jag lärt känna här är det en del saker jag kommer sakna. På rak arm kommer jag på följande:
- Lokala puben; att bara kunna glida ner på några minuter till en hemtrevlig pub och avnjuta en bra match på storbildsskärmen med en Brown Ale i näven är helt fantastiskt.
- Priserna, där största skillnaderna märks på alkohol och taxiresor (oj vad hälsosamt det lät!).
- Blotta vetskapen om att man bor tio minuters promenad från en enorm arena med ett fantastiskt fotbollslag.
- Söndagsträningarna på Westgate Sports Centre och matcherna på allsköns gräsmattor runtom i Newcastle.
- Den brittiska artigheten främlingar emellan.
- Town Moor, det stora fältet där jag avverkat många joggingrundor.
- Fotbollskulturen överlag; alla i stan älskar samma lag, vilket märks i synnerhet på matchdagar.


Saker jag inte kommer sakna:
- Dela ett litet kylskåp med fem personer.
- Separata kranar för varm- och kallvatten, samt handdukar på rulle på offentliga toaletter.
- Hus utan ljud- och värmeisolering, och dessa ständiga heltäckningsmattor!
- Nattklubbar utan garderob.
- Maten.
- Läsa fem kurser samtidigt.


Men, dessa saker till trots så har jag haft en fantastisk tid här. Tack för allt Newcastle!

 

Oh, me lads!

Ye shud only seen us gannin'

Pass'd the foaks alang the road

Just as they wor stannin'

All the lads an' lasses there

All wi' smiling faces

Ganning alang the Scotswood Road...

...to see the Blaydon Races!

Skottland runt

I torsdags tog jag tåget upp till Edinburgh och mötte upp Hanna samt hennes kompisar Linda och Ymke för våran roadtrip runt Skottland. Bilen vi hyrde var en Vauxhall Corsa, en helt okej bil även om det inte var särskilt mycket drag under motorhuven på den jämfört med Audin där hemma... Vi styrde norrut och första stopp blev Wallace Monument utanför Stirling, ett vackert stentorn byggt 1869 till minne av nationalhjälten William Wallace som slogs för Skottlands självständighet (Braveheart, ni vet). Någon mil senare stannade vi till vid Scone Palace, som förutom ett slott även bjöd på en stor trädgård med påfåglar och en labyrint, och dagens sista stopp var den lilla byn Kirriemuir, vilket helt och hållet var min förtjänst; där föddes nämligen Bon Scott, legendarisk rock'n'roll-artist och sångare i AC/DC som tyvärr gick bort alldeles för ung 1980. En stenplakett på ett litet torg hedrade hans minne. När vi lämnade Kirriemuir började det bli sent, så därefter styrde vi rakt mot Aberdeen där det blev övernattning på vandrarhem.

 

Dag 2 inleddes med att vi styrde mot fiskebyn Stonehaven och Dunnottar Castle, en slottsruin på en klippa vid havet. Vädret var fantastiskt hela helgen med sol och sommarvärme, men speciellt här vid havet fick man riktiga "Ölandsvibbar" av vågornas sorl och havsdoften. När vi utforskat slottsruinen styrde vi mot inlandet och det riktiga höglandet, som vi fick stifta bekantskap med i Cairngorms nationalpark, ett ganska öde men väldigt vackert landskap med hedar och böljande berg där vägen slingrade sig fram (bilen fick slita hårt i uppförsbackarna). Det blev ett antal stopp i nationalparken för lunch, glass och fotografering innan vi framåt kvällskvisten nådde fram till Inverness, höglandets största stad belägen ett stenkast från Loch Ness. Vi tog en tur på stan och lyssnade på livemusik med både flöjt och fiol på en pub innan det var dags för släckning.

Tredje dagen var helt inriktad på Loch Ness och dess omgivningar, vi åkte ingen lång sträcka denna dag men man vill verkligen inte stressa i såna vackra omgivningar. Vi (eller ja, det var jag som stod för största delen av körningen vilket var väldigt kul på de slingrande skotska vägarna. Vänsterkörningen gick bra, det svåraste momentet var dock växlingen då man har i ryggmärgen att låta högerhanden sköta det. Lösningen blev till en början att alltid låta vänsterhanden vila på växelspaken) körde längs sjöns norra strand och stannade till vid ett museum som berättade om sjöns historia, observationer som gjorts av "Nessie" samt vetenskapliga förklaringar till dessa (men helt säker kan ingen vara!). Därefter stannade vi vid Urquhart Castle, en slottsruin vid Loch Ness strand som erbjuder vackra fotomöjligheter över den långsmala, djupa sjön (trots att Loch Ness inte ens är tre kilometer bred så är den som djupast 227 meter, vilket slår Sveriges djupaste sjö Hornavan med sex meter). Efter lunch i den lilla byn Invermoriston hittade vi en brusande fors under en gammal stenbro, och det kalla, klara vattnet fick bli plats för mitt premiärdopp 2012. Omgivningen med de branta granklädda bergen förde tankarna till Nordamerikas vildmark snarare än Skottland, fantastiskt vackert!

Framåt eftermiddagen gav vi upp hoppet om att hitta Nessie och styrde bilen söderut och passerade de natursköna vyerna vid sjön Loch Lochy, som glittrade i motljuset. Vi stannade vid Commando Memorial, ett minnesmonument över de brittiska elitförband som skapades under andra världskriget och tränades uppe i Skottlands vildmark. Från monumentet hade man en otrolig utsikt över dalgången och Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis (som fortfarande hade snö på toppen). Vårt vandrarhem för dagen låg ute på landsbygden några kilometer utanför byn Spean Bridge, och på kvällen tog vi en runda ut i omgivningarna bland fåren och bergen för att njuta av vyerna. Man förstår verkligen varför skottarna är så lokalpatriotiska, miljön är väldigt omväxlande och oerhört vacker.

 

Resans sista dag hade vi en ganska lång väg att tillryggalägga, men vi hann med ett stopp vid Glen Nevis ("glen" betyder dal på skotska) där vi tog på oss vandringsskorna och avverkade en kortare runda i den soldränkta dalgången. Därefter styrde vi söderut tillbaka mot Edinburgh igen, men det betydde inte att naturupplevelserna var slut; riksväg A82 som vi körde leder rakt igenom Glen Coe, en fantastisk dalgång med höga berg på båda sidor, och givetvis hann vi med några stopp på vägen för att föreviga vyerna. Några timmar senare var vi tillbaka vid Edinburghs flygplats där bilen hyrts, jag hoppade på tåget tillbaka till Newcastle igen och helgen var officiellt över.

Jag kan varmt rekommendera Skottland som resmål, att hyra en bil är det överlägset bästa sättet att ta del av detta fantastiska land då nästan alla upplevelser finns ute på landsbygden. Skotska höglandet är inte större än att man kan avverka det på några dagar, men samtidigt är det väldigt varierat och sagolikt vackert med den karga naturen i Cairngorms, de lummiga bergen vid Loch Ness och de snöklädda topparna runt Ben Nevis. Att helgen bjöd på 25 grader och sol gjorde ju inte saken sämre heller!

Skottland-Ukraina

Idag lämnade jag in min uppsats i ekonomikursen, så nu återstår bara en sista uppsats på denna termin. 2500 ord skiljer mig från sommarlovet, det är verkligen nära nu. Hemma i Sverige verkar det vara högsommar till att döma av allas bilder och statusuppdateringar, men här får man nöja sig med lite mer... tja, brittiskt väder. Det regnar iallafall inte.

Idag fick vi även boendet bekräftat i Kiev till fotbolls-EM, det blir att hyra en lägenhet inne i centrum, alldeles intill Självständighetstorget och två kilometers promenad från Olympiastadion. Eller ja, vi kommer hyra två lägenheter faktiskt, eftersom det var svårt att hitta lediga, hyfsat stora lägenheter (vi är fem personer i sällskapet) till någorlunda rimligt pris för hela vistelsen, så de första fem dagarna bor vi i en tvårummare, och andra halvan av vistelsen hyr vi en trerummare längre ner på samma gata. Så nu är både matchbiljetter, flyg och boende löst, skönt! Det ska bli ruskigt kul att dra iväg på äventyr igen, förhoppningsvis kan Sverige leverera spelmässigt (och tur med vädret vore ju också roligt)!

Självständighetstorget i Kiev som vi kommer bo granne med.

Men jag hinner med lite äventyr innan dess också; på torsdag tar jag tåget upp till Edinburgh, och därifrån blir det roadtrip upp genom Skottland med sikte på Loch Ness med min KTH-kompis Hanna (som pluggat i Edinburgh denna termin) samt en kompis till henne. Jag har under hela min vistelse velat se mer av Skottlands landsbygd, så det blir perfekt att hyra en bil en långhelg och på egen hand utforska skotska höglandet. Men innan dess ska jag försöka få så mycket gjort som möjligt på uppsatsen så man slipper fundera så mycket på den när man är borta. På återseende!

Town Moor

Den värsta plugghetsen har lagt sig nu, förra veckan klarade jag av två redovisningar, där den ena handlade om vår grupps planerade förnyelse av en förort till Newcastle och den andra om utopier och olika historiska tänkares uppfattningar om dessa (jätteflummigt), igår lämnade jag in terminens första uppsats (som handlade om sociala frågor i Hammarby Sjöstad) och idag färdigställde vi den slutliga rapporten till vårt förnyelse-projekt som vi redovisade förra veckan. Nu återstår "bara" två uppsatser, där den ena ska in på måndag och den andra senast 6 juni. Så länge tänker jag dock inte dra ut på det, ska se till att få klart den innan maj övergår i juni.

Men istället för att tråka ut er med en massa skolrabblande tänkte jag berätta om ett fält. Just det, ett fält. Ett stenkast norr om mitt studentområde, på andra sidan motorvägen, ligger Town Moor ("moor" betyder hed eller fält), ett enormt fält - till ytan större än Hyde Park i London - som historiskt fungerade som allmän betesmark för de djur som stadens invånare hade. Under århundradenas lopp har Newcastle växt i omfång, men Town Moor har bevarats som rekreationsområde och är idag omgärdat av bebyggelse på alla sidor. En gång- och cykelväg korsar fältet i vardera riktning, och fortfarande betar kor här under sommarhalvåret, precis som på det mindre fältet jag bor granne med. En vacker kväll för några dagar sen, när jag nog egentligen borde ha pluggat, tog jag en sväng ut i friska luften och besteg de två kullar som ligger i ena hörnet av fältet och erbjuder en fin utsikt över stadens skyline.

 Korna tar igen sig på sluttningen

Åt sydost ses St James Park bakom grönskan i Leazes Park. Till höger ses utsikten rakt söderut.

 En lantlig idyll mitt i stan. Tittar man österut ser man takåsarna och kyrktornet i Jesmond.

Utsikt över universitets- och sjukhusområdet med arenan (mitt hus ligger bakom det vita höghuset). På högra bilden korsas väg A167, uppe till höger i bilden ser man toppen på kullen som bilderna är tagna ifrån.

Bonusbild: Min lokala matbutik, Londis (motsvarande ICA Nära, kan man säga). Perfekt om man har slut på mjölk och bröd. Går man 200 m till vänster sett från kamerans position kommer man till mitt hus.

Sköna maj, välkommen

Sitter och smälter ett lass pasta med fiskpinnar (jo, det är en duglig studentkombination) såhär på fredagskvällen. Vår sista ordinarie vecka i skolan är nu avklarad, det enda som återstår nu är redovisningar och inlämningar, och det blir rivstart kommande vecka med två redovisningar, en på tisdag och en på torsdag. Därefter återstår tre uppsatser som ska in mellan 14 maj - 6 juni, så det blir att häcka mycket på bibblan framöver (som att jag inte redan gör det...).

Men man kan ju inte bara plugga. Igår kväll var det fest med Geordie-tema där vi utbytesstudenter klädde upp (ner?) oss inspirerade av hur de lokala kidsen klär sig här i Newcastle. För de som inte har koll på det så blir förstagångsbesökare här i stan, mig inkluderad, nästan alltid väldigt förvånade över klädkoden som gäller när man ska ut på stan här - man kan väl säga att "ju mindre desto bättre" är ledordet, för killar är det t-shirt och jeans som gäller (aldrig jacka, oavsett tid på året) och tjejerna kör gigantiska klackar och minimala kjolar. Inga ytterplagg där heller. Stilpolisen är inte ofta på besök i denna stad... kul initiativ till fest iallafall, dock fuskade de flesta (jag inkluderad) och tog med sig jackan när vi gav oss ut på stan.

På söndag är det dags för säsongens sista match på St James Park när Manchester City kommer på besök. Skatorna ligger på femteplats inför de sista två omgångarna, men Tottenham på fjärdeplatsen har lika många poäng och trean Arsenal ligger bara en poäng före. Det är upplagt för spänning med andra ord, och det blir ju inte sämre av att Man City krigar med Man United om ligatiteln, så det är mycket som står på spel. Man får ju hoppas att Cissé kan bjuda på lite magi igen, hans insats mot Chelsea i onsdags är bland det värsta jag varit med om, på ett oerhört bra sätt. Jag såg matchen på min lokala pub, som formligen exploderade när han gjorde sitt galna 2-0-mål. Årets mål, inget snack om saken. Om ni inte sett det, KOLLA! Om ni har sett det, KOLLA IGEN!

Konsten att lägga av på topp

Idag spelade vi vår sista match för säsongen med Brown Magic - min sista fotbollsmatch i England. Det var en för serien betydelselös match då både vi och motståndarna Galacticos varken kunde gå upp eller ramla ur vår division. Första halvlek dominerade vi matchen fullständigt och gick till halvtidsvila med 2-0, en ledning som kändes kassaskåpssäker. I andra halvlek blev vi dock mer stillastående samtidigt som Galacticos ryckte upp sig, och tio minuter in i halvleken kom reduceringen på hörna. Vi var satta under press i duggregnet, och med drygt tio minuter kvar av matchen byttes jag in mot Eddy på vänsterkanten. Drog ganska omedelbart på mig en frispark mitt på planen efter en misslyckad brytning ("Calm down" sa domarn, jag tyckte inte den var så farlig), och efter cirka fem minuter på planen var det dags - mitt i all Galacticos-press fick vi till en kontring på högerkanten, som ledde till ett inlägg mot Ollie i central anfallsposition. Han nickskarvade bollen vidare till vänsterkanten, där jag hängt med i anfallet, helt utan uppvaktning. Bollen studsade en gång vid straffområdesgränsen, målvakten rusade ut och jag provade en lobb på halvvolley. I en tiondels sekund var jag rädd att den var för hård, men bollen gick i en perfekt bana över målvakten och ner under ribban. 3-1, och grabbarna i laget bildade en TV-puckshög över mig (En rolig detalj är att en av  mina kompisar i laget igår gratulerade mig på födelsedagen och sa att han såg fram emot att se mig avgöra matchen i slutminuterna). Våra motståndare lyckades få in en reducering till 3-2 med minuten kvar, men mer mål än så blev det inte. Det är en stor ära att få göra säsongens sista mål för laget, jag kunde inte ha önskat mig en bättre sista match! Nu ikväll blir det lagfest, det är vi värda!

Just another Sunday (ett fotbollsinlägg)

Jag vet, jag är dålig på att uppdatera just nu, men till mitt försvar så beror det mestadels på att det inte hänt så mycket spännande den senaste tiden, sen har det varit en del att göra pluggmässigt också. Om lite drygt en timme ska jag dock iväg på vår första fotbollsträning sen påsklovet (vi hade tänkt dra ihop en träning förra söndagen, men vi var inte tillräckligt många för att hyra planen då). Det ska bli riktigt kul att komma igång igen, det är snart sex veckor sedan jag lirade sist då vi har haft fyra veckors påsklov, och söndagen innan lovet tillbringade jag i Holland. På onsdag spelar vi sedan vår sista match för säsongen, vi kan varken avancera eller ramla ur vår division men man vill såklart avsluta säsongen snyggt!

Igår var jag också på Newcastle - Stoke, en riktigt bra match av skatorna som vann enkelt med 3-0. Yohan Cabaye på mittfältet var matchens lirare med två mål och en assist, och Papiss Cissé ökade på sin målproduktion och har nu gjort mål i sex raka matcher - det har ingen gjort i Premier League sedan Cristiano Ronaldos tid i Man United 2008. Eftersom Arsenal och Chelsea kryssade samtidigt som Tottenham fick stryk så lever helt klart hoppet om Europaspel tills vidare.


...och där satte Brage 2-1 mot Falkenberg! Underbart!