Sista dagen

Så sitter man här, dagen innan återfärd till Sverige och undrar var tiden tagit vägen. Det känns som det var alldeles nyss man landade helt ensam i Newcastle, utan att känna en själ, undrandes vad det var för ett råtthål till studentbostad man hamnat i. Men man anpassar sig till allt, jag har trivts väldigt bra här på Ricky Road och under min vistelse har jag träffat nya vänner från hela världen som verkligen breddat mina vyer. Summerat kan man säga att jag inte en enda gång ångrat att jag drog utomlands ett år, och jag är glad att jag min tanke "Tja, varför inte?" efter informationsmötet för ett och ett halvt år sen på KTH faktiskt ledde till att jag gjorde slag i saken och åkte. Och bäst av allt, äntligen fick jag ett favoritlag i England också. TOON TOON!

Bortsett från mina vänner jag lärt känna här är det en del saker jag kommer sakna. På rak arm kommer jag på följande:
- Lokala puben; att bara kunna glida ner på några minuter till en hemtrevlig pub och avnjuta en bra match på storbildsskärmen med en Brown Ale i näven är helt fantastiskt.
- Priserna, där största skillnaderna märks på alkohol och taxiresor (oj vad hälsosamt det lät!).
- Blotta vetskapen om att man bor tio minuters promenad från en enorm arena med ett fantastiskt fotbollslag.
- Söndagsträningarna på Westgate Sports Centre och matcherna på allsköns gräsmattor runtom i Newcastle.
- Den brittiska artigheten främlingar emellan.
- Town Moor, det stora fältet där jag avverkat många joggingrundor.
- Fotbollskulturen överlag; alla i stan älskar samma lag, vilket märks i synnerhet på matchdagar.


Saker jag inte kommer sakna:
- Dela ett litet kylskåp med fem personer.
- Separata kranar för varm- och kallvatten, samt handdukar på rulle på offentliga toaletter.
- Hus utan ljud- och värmeisolering, och dessa ständiga heltäckningsmattor!
- Nattklubbar utan garderob.
- Maten.
- Läsa fem kurser samtidigt.


Men, dessa saker till trots så har jag haft en fantastisk tid här. Tack för allt Newcastle!

 

Oh, me lads!

Ye shud only seen us gannin'

Pass'd the foaks alang the road

Just as they wor stannin'

All the lads an' lasses there

All wi' smiling faces

Ganning alang the Scotswood Road...

...to see the Blaydon Races!