Där satt den!

Fotbollslaget jag spelar i har befunnit sig i en svacka de senaste veckorna med tre raka förluster, men det blev fjärde gången gillt för oss idag denna soliga och varma februaridag. Som om det inte vore nog så fick jag äntligen sätta mitt första mål på engelsk mark, vilket jag haft som ett litet tyst mål för mig själv i bakhuvudet när jag spelat. Något bragdguld lär det dock inte bli med tanke på att vi redan ledde med 3-1 samt att motståndarna spelade med enbart tio man, men det spelade ingen roll där och då. Jag blev inbytt med drygt tio minuter kvar i matchen på vänsterkanten, och målet, som blev matchens sista, kom med två-tre minuter kvar. Tog emot bollen i vänstra delen av straffområdet med ryggen mot målet, vände mig 180 grader och klippte till med gamla vänsterfoten på vinst och förlust. Det blev vinst. Skönt!

Vårväder

En härligt ljummen vårbris fladdrade precis in genom mitt öppna fönster, ute är det 14 grader och solsken, riktigt härligt vårväder såhär i slutet av februari. Tyvärr har jag inte så mycket tid att njuta av det då jag har en del läsning och annat plugg att fixa med denna vecka, men att promenera till och från campus var en riktig fröjd idag. Tyvärr ser vädret inte ut att hålla i sig till helgen då Anders kommer hit på besök för Tyne and Wear-derbyt (Newcastle - Sunderland) på söndag, men man får väl ha lite tålamod. Tålamod är dock något som många britter här uppe i nordöstra England inte har; många är redan shorts- och t-shirtklädda (dock kan man se det vilken tid som helst på året i denna del av landet). Personligen väntar jag nog någon vecka till!

Arkivbild: Solsken över Millennium Bridge

Jag konsumerar, alltså är jag

En sak som är ganska fascinerande med denna stad (vet inte om det är likadant för hela landet) är att det alltid är mycket folk på stan, oavsett vilken veckodag det är. Idag var jag en sväng på stan strax efter lunch, och som vanligt var det mycket shoppingfolk överallt. Har folk inga jobb att gå till, eller vad är det frågan om? Det är som en ständig mellandagsrea när man handlar i Eldon Square eller på Northumberland Street, där alla butiker finns. Nåja, det är väl kul att det går bra för de lokala handlarna iallafall!

Arkivbild: Vimmel på Northumberland Street

------------

Sen är man såklart lite extra patriotisk idag när Victoria och Daniel ordnat tillökning i kungafamiljen! Aftonbladet slår på stort och påstår att det är en "världsnyhet" (kryddat med bilder på norska och danska tidningar...), men jag har inte läst något om det här i England iallafall. Här är man mer intresserade av att evighetsmaskinen Elizabeth II detta år firar 60-årsjubileum som drottning. Imponerande!

Ingen blankett, inga pengar

Den senaste veckan har jag funderat litegrann varför CSN-pengarna för vårterminen, som jag får i en klump för hela terminen istället för månadsvis nu när jag är utomlands, har dröjt. Jag stod ju som kursregistrerad på "Mina sidor" på KTH:s hemsida, så jag gick in på CSN:s hemsida för att få klarhet i saken. Dock hade jag glömt pinkoden man behöver för att logga in (varför får man inte välja den själv?), så jag var tvungen att beställa en ny kod som några dagar senare damp ner i brevlådan hemma i Borlänge. Efter kontakt med Mor kunde jag alltså till slut logga in, och då visade det sig att CSN inte glömt mig, men att dom inväntade min studieförsäkran, som jag trodde att jag redan hade lämnat. Det hade jag inte. Det visade sig att bland de papper benämnda "Anmälan om sjukdom" som jag fick hemskickade i vintras fanns även en blankett om studieförsäkran, som jag hade missat. Tur iallafall att jag tog med dessa blanketter hit till Newcastle, eftersom blanketten måste fyllas i både av mig och av skolan, men det är rätt fantastiskt hur det alltid är under helgen man upptäcker såna saker, så jag lär vänta till måndag innan jag kan få pappret ifyllt, sedan lär det skickas via snigelpost hem till Sverige igen. Men men, jag överlever tills dess, men vore trevligt med lite påfyllning på kontot snart!

Stockholm vs Milano

Ikväll möttes AIK och Djurgården i ännu ett derby i Globen, en match där allt snack handlar om bojkotten av båda lagens supportergrupper som anser sig ha blivit trakasserade och utsatta för övervåld av polisen i det senaste derbyt i januari. Nu har ju inget av lagen någon vidare vacker historia sett till bråk och oroligheter vid matcher, men debatten om det hela fick mig att tänka på en sak jag upplevde för en månad sen, nämligen Milanoderbyt mellan Milan och Inter. Under matchen, som beskådades av lite drygt 80,000 människor - varav oerhört många är hängivna fans som lever för sina lag - så kan jag inte minnas att jag såg en enda polis på läktaren. Jag såg en piketbuss utanför arenan när matchen var slut och folkmassorna vallfärdade ut från San Siro, men i övrigt inte ett enda blåljus eller varselväst. Detta står i ganska skarp kontrast mot derbyn i Stockholm, där områdena runt arenorna i princip blir belägrade under matchdagar. Hur kommer detta sig? Jag vet ärligt talat inte. Det kan visserligen väga in en aning att vi satt på en "neutral" läktare i Milano (som var härligt blandad av både blå och röda halsdukar), jag vet inte om bevakningen kanske var tyngre runt klacksektionerna, men trots att lagen är bittra rivaler upplevde jag aldrig minsta tillstymmelse till aggressivitet eller bråk någonstans under kvällen. Oavsett anledningarna så hoppas jag supporterföreningarna kan föra en bra dialog med polisen framöver, för derbyn utan publik vinner ingen på.

 Globen: Polis, men ingen klack. San Siro: Klack, men ingen polis.

Brev från kolonien

Det är alltid trevligt när gråa februari lyses upp av post hemifrån. Tack kära Mor och Far, vi ses i mars!

Bokslut 2011

Nu har jag precis hämtat ut det sista resultatet från de kurser jag läste under höstterminen, och skönt nog blev jag godkänd i alla fem. Så sista pappret är insatt i min fina gröna pärm jag köpte i september, som nu får vila ut i hyllan framöver. För vårterminen är det istället en fräsch, röd pärm som gäller, hittills ganska tom, men den lär bli full den också får vi hoppas.

På tio poäng...

Min syster frågade sig på sin blogg om det är pensionärsvarning på en om man följer På spåret, men isåfall så är jag det med glädje. Mycket av det SVT Play visar är blockerat i utlandet, men som tur är kan man se På spåret härifrån, så fredagarna är alltid räddade (eller efterföljande dag när man är upptagen kvällstid). Denna fredagskväll har jag dock bara käkat pizza och kollat Luuk & co, däremot bjöd gårdagen på vårens första Erasmusträff med tillhörande utgång. Träffade en del gamla bekanta, men även några nya, bl.a. i form av stadsplaneringsstudenter från Karlskrona, trevligt!

Vart är vi på väg? Vi reser norrut från stad med stort Z, till berg- och sjöstad med tekniskt universitetscampus. Danskt skomärke avslutar här. 

Tisdagkväll

Efter många om och men har jag nu äntligen fått ihop alla kurser jag behöver för vårterminen. Som jag berättade om i förrförra inlägget så hade jag en femte kurs som jag skulle välja, och jag hade hittat kursen "Sustainable built environment" som passade mig både i innehåll, storlek och schema. Enligt kurshemsidan låg föreläsningen på torsdag förmiddag, så i torsdags gick jag till den sal där kursen skulle hållas, men när jag kom dit möttes jag av ett helt tomt rum. Nåja, även lärare kan vara sena, så jag satte mig och väntade, och en 4-5 andra studenter droppade in, men någon föreläsare syntes inte till. Efter drygt 20 minuter fick jag nog och gick. Jag skickade ett mail till läraren och frågade om det blivit någon ändring i schemat, men fick då som svar att kursen inte alls gick i år, men att den av någon anledning fortfarande låg kvar i schemat på skolans hemsida.

Nåja, ingen större katastrof tänkte jag och satte mig och letade efter en ny femte kurs. Det blev dock lättare sagt än gjort, då det dels gäller att hitta en kurs av rätt storlek (5 poäng), samt att de flesta föreläsningar av någon anledning ligger på måndagar och tisdagar, då jag redan är uppbokad i schemat. Jag hittade en miljökurs som verkade intressant, men den kolliderade med mina ekonomiföreläsningar. Efter en stor dos uteslutningsmetod blev det till slut en kurs vid namnet "Cities and Buildings: Contemporary Issue in Urban Design", där aktuella frågor inom stadsbyggande ska diskuteras. En ganska "flummig" kurs så vitt jag har förstått, men den kan nog förhoppningsvis bli ganska intressant. Föreläsningarna ligger iallafall på torsdagar då jag inte har något annat schemalagt, och det är huvudsaken.

-------------

Fotbollen förra veckan gick väl inget vidare om vi säger så, vi torskade med ett antal mål och var helt enkelt riktigt kassa. Min rutin som målvakt sträcker sig mest till inomhusspel på femmanna, och det är en helt annan sak mot att agera burväktare ute på elvamanna. Jag var väl knappast bra, men det var inga tabbar modell badrumstvål iallafall, så det var väl alltid något. Stundtals spelade vi helt okej och ledde faktiskt med två mål i början av andra halvlek, sedan vet jag inte vad som hände, vi bara föll ihop och motståndarna fick svängdörr genom hela vårt lag, men men... imorgon är det ny match, så det är bara att lägga det dåliga bakom sig och köra igen. Vår ordinarie målvakt är dock tillbaka, och förhoppningsvis kan alla prestera bättre denna gång. Alla lag gör plattmatcher ibland (Malmö lite oftare än andra dock...).

Victoria Tunnel

Igår var det dags för en ny och intressant utflykt, denna gång i form av en guidad tur ner i underjorden under Newcastle.

Djupt (nåja, inte så överdrivet djupt faktiskt) under staden finns en gammal tunnel med namnet Victoria Tunnel. Tunneln är 3,9 km lång och stod färdig 1842, efter knappt tre års byggtid. Poängen med tunneln var att underlätta transporten av kol från det dåvarande kolbrottet vid Spital Tongues (endast ett stenkast från Richardson Road där jag bor) till hamnen nere vid floden, där det fraktades vidare på skepp. Tunneln gjordes precis tillräckligt bred för att ett järnvägsspår skulle få plats däri, och kolet fraktades på vagnar. Victoria Tunnel följer terrängen höjdmässigt och sluttar från den övre änden till den nedre (den totala höjdskillnaden mellan tunneländarna är 68 m), vilket gjorde att de fullastade kolvagnarna kunde rulla för egen maskin ner till hamnen, för att sedan dras tillbaka upp med hjälp av en lång ångmaskindriven vajer.

När kolbrottet lades ner 1860 p.g.a. bristande lönsamhet övergavs tunneln, efter att ha använts i enbart 18 år. Den stod därefter öde fram till andra världskrigets utbrott, då tunneln rustades upp och användes som skydd för befolkningen undan tyskarnas flygbombningar. Det gamla järnvägsspåret täcktes med betong för att underlätta vistelsen för människor, och bänkar och sovbäddar installerades i delar av tunneln. 9000 människor kunde maximalt vistas i Victoria Tunnel samtidigt.

Tunneln är av förklarliga skäl ganska mörk, så det var svårt att få till bra bilder.

Vi vandrade ungefär 700 m av tunneln fram och tillbaka, hela tunneln är inte tillgänglig för allmänheten då vissa delar inte är intakta längre.

 

 

Märken i betongen efter sängben avslöjar var bäddarna och bänkarna stod under andra världskriget.

En liten kanal rinner längs med större delen av tunnelgången.

 Toalettmöjligheterna under kriget var inte överdrivet fräscha. Hinken är ett original.