Skottland runt

I torsdags tog jag tåget upp till Edinburgh och mötte upp Hanna samt hennes kompisar Linda och Ymke för våran roadtrip runt Skottland. Bilen vi hyrde var en Vauxhall Corsa, en helt okej bil även om det inte var särskilt mycket drag under motorhuven på den jämfört med Audin där hemma... Vi styrde norrut och första stopp blev Wallace Monument utanför Stirling, ett vackert stentorn byggt 1869 till minne av nationalhjälten William Wallace som slogs för Skottlands självständighet (Braveheart, ni vet). Någon mil senare stannade vi till vid Scone Palace, som förutom ett slott även bjöd på en stor trädgård med påfåglar och en labyrint, och dagens sista stopp var den lilla byn Kirriemuir, vilket helt och hållet var min förtjänst; där föddes nämligen Bon Scott, legendarisk rock'n'roll-artist och sångare i AC/DC som tyvärr gick bort alldeles för ung 1980. En stenplakett på ett litet torg hedrade hans minne. När vi lämnade Kirriemuir började det bli sent, så därefter styrde vi rakt mot Aberdeen där det blev övernattning på vandrarhem.

 

Dag 2 inleddes med att vi styrde mot fiskebyn Stonehaven och Dunnottar Castle, en slottsruin på en klippa vid havet. Vädret var fantastiskt hela helgen med sol och sommarvärme, men speciellt här vid havet fick man riktiga "Ölandsvibbar" av vågornas sorl och havsdoften. När vi utforskat slottsruinen styrde vi mot inlandet och det riktiga höglandet, som vi fick stifta bekantskap med i Cairngorms nationalpark, ett ganska öde men väldigt vackert landskap med hedar och böljande berg där vägen slingrade sig fram (bilen fick slita hårt i uppförsbackarna). Det blev ett antal stopp i nationalparken för lunch, glass och fotografering innan vi framåt kvällskvisten nådde fram till Inverness, höglandets största stad belägen ett stenkast från Loch Ness. Vi tog en tur på stan och lyssnade på livemusik med både flöjt och fiol på en pub innan det var dags för släckning.

Tredje dagen var helt inriktad på Loch Ness och dess omgivningar, vi åkte ingen lång sträcka denna dag men man vill verkligen inte stressa i såna vackra omgivningar. Vi (eller ja, det var jag som stod för största delen av körningen vilket var väldigt kul på de slingrande skotska vägarna. Vänsterkörningen gick bra, det svåraste momentet var dock växlingen då man har i ryggmärgen att låta högerhanden sköta det. Lösningen blev till en början att alltid låta vänsterhanden vila på växelspaken) körde längs sjöns norra strand och stannade till vid ett museum som berättade om sjöns historia, observationer som gjorts av "Nessie" samt vetenskapliga förklaringar till dessa (men helt säker kan ingen vara!). Därefter stannade vi vid Urquhart Castle, en slottsruin vid Loch Ness strand som erbjuder vackra fotomöjligheter över den långsmala, djupa sjön (trots att Loch Ness inte ens är tre kilometer bred så är den som djupast 227 meter, vilket slår Sveriges djupaste sjö Hornavan med sex meter). Efter lunch i den lilla byn Invermoriston hittade vi en brusande fors under en gammal stenbro, och det kalla, klara vattnet fick bli plats för mitt premiärdopp 2012. Omgivningen med de branta granklädda bergen förde tankarna till Nordamerikas vildmark snarare än Skottland, fantastiskt vackert!

Framåt eftermiddagen gav vi upp hoppet om att hitta Nessie och styrde bilen söderut och passerade de natursköna vyerna vid sjön Loch Lochy, som glittrade i motljuset. Vi stannade vid Commando Memorial, ett minnesmonument över de brittiska elitförband som skapades under andra världskriget och tränades uppe i Skottlands vildmark. Från monumentet hade man en otrolig utsikt över dalgången och Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis (som fortfarande hade snö på toppen). Vårt vandrarhem för dagen låg ute på landsbygden några kilometer utanför byn Spean Bridge, och på kvällen tog vi en runda ut i omgivningarna bland fåren och bergen för att njuta av vyerna. Man förstår verkligen varför skottarna är så lokalpatriotiska, miljön är väldigt omväxlande och oerhört vacker.

 

Resans sista dag hade vi en ganska lång väg att tillryggalägga, men vi hann med ett stopp vid Glen Nevis ("glen" betyder dal på skotska) där vi tog på oss vandringsskorna och avverkade en kortare runda i den soldränkta dalgången. Därefter styrde vi söderut tillbaka mot Edinburgh igen, men det betydde inte att naturupplevelserna var slut; riksväg A82 som vi körde leder rakt igenom Glen Coe, en fantastisk dalgång med höga berg på båda sidor, och givetvis hann vi med några stopp på vägen för att föreviga vyerna. Några timmar senare var vi tillbaka vid Edinburghs flygplats där bilen hyrts, jag hoppade på tåget tillbaka till Newcastle igen och helgen var officiellt över.

Jag kan varmt rekommendera Skottland som resmål, att hyra en bil är det överlägset bästa sättet att ta del av detta fantastiska land då nästan alla upplevelser finns ute på landsbygden. Skotska höglandet är inte större än att man kan avverka det på några dagar, men samtidigt är det väldigt varierat och sagolikt vackert med den karga naturen i Cairngorms, de lummiga bergen vid Loch Ness och de snöklädda topparna runt Ben Nevis. Att helgen bjöd på 25 grader och sol gjorde ju inte saken sämre heller!